tisdag 6 april 2010

Idag fick jag ett fint bevis på min trogna tjänst inom Malmö Kommun. 116 kr i någon form av pensionsutbetalning. Tack!

måndag 5 april 2010

Några yrkesmässiga kommentarer till Antichrist

Som blivande psykolog har jag nu lärt mig att låta bli att terapia närstående eftersom detta kan leda till vissa, hur ska jag uttrycka mig....konflikter. Det är någonting vi även pratar om i skolan; det är viktigt att hålla på de terapeutiska ramarna och detta innebär bl a att man ska vara professionell, inte personlig. Detta misslyckas psykopatpsykiatrikern i filmen dåligt med.
När det gäller hans rent tekniska samtalsmetodik skulle han antagligen komma undan med ett G, medan hans KBT-metoder får klart underkänt. Jag har en tenta i just detta ämne på lördag och jag kommer inte att ta till mig någonting av hans utövande.
Slutbedömningen är denna: jag skulle personligen inte ge denna man en anställning, då han bär drag av narcicism, storhetsvansinne, Jesuskomplex och allmänt dåligt omdöme vilket här visar sig genom att han totalt förstör en redan sjuk kvinna som säkert, innan detta utspelar sig, har blivit utsatt för våldsamma övergrepp. Jag skulle inte bli förvånad om dessa har utövats av psykiatrikern i egen hög person. Men, i och för sig, nu är han från USA och de flesta har väl sett dr Phil....
Vad gäller von Trier så borde han nog ta upp sin terapeutfobi med sin terapeut. Tillsammans med resten av sina problem. Och vi får verkligen hoppas att den terapeuten får handledning av en kollega. Eller tusen.
Idag har vi haft första fulltaliga mötet med teatern. Det var fint. Jag blev kallad geni och fick en puss på munnen av Skådespelerskan med stort M. Nu ska jag se om jag även kan vara ett geni när det gäller mina studier (vilket jag tvivlar på). Det blir KBT-plugg och sedan ska jag titta på Antichrist i rent studiesyfte för att se hur man möjligtvis skulle kunna tillämpa KBT på en tokpanna som Trier. (Kanske ska jag också kolla Uppdrag granskning från förra veckan. Det borde ni med. Mitt kära gudbarns mor är den tuffa journalisten)

Påsk

Påsken tillbringades alltså i Norrköping hos min gode vän Barnboksförfattaren (som har lånat mig denna dator, och det tackar jag ödmjukast för). Helgen bestod av öl, uteservering, öl, film, öl, ungefär tusen avsnitt Simpsons, bilspel (vilket jag var fantastiskt duktig på, trots Författarens motsatta åsikt), riktigt god mat och lite öl. Mycket trevligt var det. Författaren är snäll. Han bryr sig om mitt mående. Så till den milda grad att han har brytt sig om att ge mig en diagnos. Alla bokstavskombinationer mellan A och Q. Jag har ännu inte kommit till Ö.
Av detta lärde jag mig: absolut ingenting som jag inte har vetat innan.

Lärdom 3

Jag kom alltså till Centralen och fick springa som attans för att hinna slänga mig på tåget i precis sista sekunden.
Av detta lärde jag mig: kanske är det dags för mig att börja motionera.... på riktigt....

Lärdom 2

Jag tillbringade påsken i Norrköping, men det var nära att den resan gick åt skogen. Jag skulle ta bussen till Centralen och missade den första men insåg att jag skulle hinna med den som kom efter. Med snäv marginal. Tills jag upptäckte att jag hade sett fel på biljetten och alltså skulle ta tåget tio minuter tidigare. Som tur var fick jag tag på en galen taxi-chaufför som var så mån om att jag skulle komma i tid att om snuten hade varit i närheten så hade han antagligen mist sitt körkort. Då jag kom precis på sekunden hann jag inte få någon växel tillbaks så han fick 30 kronor i dricks. Det var han värd.
Av detta lärde jag mig: se för fan till att hålla koll på tider!!

Lärdom 1

Förra veckan tillbringade jag en natt hos goda vänner i Uppsala. Då de är småbarnsföräldrar blir det inte så mycket sociala kontakter för dem så jag kom ditt och förgyllde deras heteroträsk med min uppenbarelse. Bl a lagade jag middag åt dem och det var längesen jag kände mig så uppskattad. Jag drack även vin med den av föräldrarna som inte ammar, vilket också var mycket välkommet. För oss båda. Dagen efter lekte jag styvmor medan den riktiga modern fick vara ensammen hemma och göra precis det hon ville, dvs ingenting. Jag och fadern gick till förortsgallerian där jag och den där ena ungen som är ett år och lite till härjade och busade tills mitt rödvinsömmande huvud höll på att spricka.
Av detta lärde jag mig: barn kan vara roliga att umgås med. I en timme. På sin höjd två.