Som kompensation för detta svek mot världen har jag satt en ung man vid namn Joe Francis först på rykarlistan när revolutionen kommer. Och detta skriver jag som privatperson, inte som yrkesutövare.
söndag 9 mars 2008
8:e mars
Internationella kvinnodagen tillbringade jag i kyrkan. Det är min nya grej sen jag började studera. Man kan minsann inte springa och skrika slagord offentligt när man är psykolog. Då ska man vara tyst och from och tycka om människor. Nä, faktiskt tittade jag på när ett oskyldigt litet barn ovetandes drogs in i den kristna gemenskapen. Själv duckade jag när prästen skulle välsigna oss. För säkerhets skull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Du är så kristlig du. Sån skulle man vara! ; )
jag tycker det är lite otäckt. Från demo till kyrkan, ska du bli kyrkpsykolog sen också?
Nej, diakonissa. Det sa AF för en massa år sen, och då är det så.
jag vill inte vara din kompis då.
Det handlar inte om att vilja, sötnos....
jag vet, suck, måste jag bli kristen nu?
Nej, det var bara ett test för att kolla hur lättpåverkad du är. Jag har inställningen att man måste rasera inifrån, det är därför jag var i körkan.
Skicka en kommentar