Idag har jag fortsatt min genomgående studie av mänskligheten via detta fantastiska internet. Jag såg ett program om en trevlig liten bibliotekarie som plötsligt insjuknade i elöverkänslighet och fick sluta sitt jobb och flytta ut i ett torp i skogen. En månad senare insjuknade hennes pojkvän, även han bibliotekarie, men blev sketamycket sämre, så mycket sämre att han minsann fick flytta in i en liten husvagn en bit från torpet. Han måste dessutom ha skyddskläder och det har hamnat på hennes lott att ta bussen in till affären för att släpa på tunga matkassar. Det är ju som när man berättar för någon att man är ledsen för att ens katt har gått och dött och någon annan kontrar med att den minsann har mist FEM katter!
Nog om det och rakt på de stora frågorna: ska blivande bibliotekarier genast hoppa av sin utbildning i förebyggande syfte eller ska man dumpa sin käresta när de hela tiden försöker bräcka en? (Detta inlägg är inte ett inlägg i debatten om huruvida elöverkänslighet existerar eller inte, för det kan jag inte uttala mig om, det är mest bara mitt sätt att förlöjliga människor jag inte känner för det får mig att känna mig smart och välanpassad. Det skulle ju tom Freud kunna lista ut!!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar