Jag hade tänkt skriva ett inlägg, efter att ha läst en massa tidningar, om hur mycket jag hatar mänskligheten o deras dumma idéer. Men sen insåg jag vad folk i min omgivning har varit med om och är med om, och hur de, trots allt detta, fortfarande är starka och fina och medkännande och fantastiska människor. Kanske ska jag bara hata en del av mänskligheten och försöka förinta den och jobba för att de jag tycker om ska vara kvar? (Problemet är att om vi ska föröka oss efter det så kommer alla att bli inavlade. För det är många redan.)