Sista rycket!

Har suttit och våndats över några frågor angående NEO (ett personlighetstest, inte nåt Matrix-relaterat) och tyckt att det har varit så svårt, så svårt. Jag hittade i och för sig lösningar på dem, men de kändes så banala så jag tog för givet att de absolut inte kunde vara rätt. Jag svalde min stolthet och mötte upp min statistik-lärare för att erkänna mig puckad och så visade det sig att mina banala svar var rätt. Min statistik-lärare är även psykolog och hon tyckte att det var en farlig inställning att ta för givet att, när jag tycker att jag kan det, då måste det vara fel. Ligger kanske något i det. Men det hade varit ännu jobbigare om jag hade lämnat in mina banala svar och de hade visat sig vara fel och hon hade hånskrattat mig rakt upp i ansiktet och skrikit ut att jag var dum i huvvet över hela skolan. Det är det som kallas katastroftänkande.
Jag ska till min knasdoktor idag. Det är nog bra det. (Men hela dagens session kommer antagligen att gå åt till att jag drömde om honom förra veckan. Han kommer ju ändå ur den psykodynamiska traditionen....)