Freudiansk felhörning?

Hos min knasdoktor pratade vi om gamla banemän som kan vara svåra att släppa trots att det har gått långt tid. Han frågade vad man skulle kunna göra åt det då, och jag, som vanligt oseriös, föreslog ett piller av något slag. "En kula?" sade han lite frågande. Det var vad han hörde. Spännande, framför allt för att jag själv tyckte att det hade varit lite magstarkt att slänga ur mig det. Jag tror att det är detta som inom PDT så fint kallas för freudiansk felhörning.