tisdag 11 mars 2008
Fobier
Jag vet inte om jag blir någon bra psykolog, har nämligen en del fobier, och jag tror att man ska vara stabil och färdig med sig själv om man ska kunna hjälpa andra. Spindelfobin och åka-bil-fobin skulle jag nog kunna ta upp på sjävterapin vi ska ha senare, men jag vet inte riktigt hur det blir med lantis-fobin. Kommer psykologen att ta mig på allvar? Och hur ska man fobiträna det om man hamnar hos en KBT:are? Meningen är ju att man ska utsätta sig för det man är rädd för, men jag är inte helt säker på att de finns någon lantis som ställer upp. Och tänk om det bara finns jobb på landsbygden och jag måste flytta till Svensköp eller Köttkulla eller Ölsremma? Nä, jag får nog ta mig en ordentlig funderare över mitt yrkesval....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
din självterapi kan vara kognitiv terapi. För det är väl där du utsätter dig själv för situtioner man är rädd för? Du måste åka ensam i en bil genom Sverige och bara åka på landet, du får börja i Ryd med en polskregistrerad bil. Kanske kommer du att gilla spindlar sen.
Jag håller redan på. Bor på en åker och delar hus med lantisar, Nej, spindlar verkar inte så farliga längre....
då är det bara att gå till lantisen och låna en bil, så är det klart
Ja, det ska jag göra! Det är dags för mig att ta tag i mina egna problem, inte bara andras.
Tyngdis har med spindelfobi. Han är för rädd för att ens ta tag i den.
Jag tror det är bra att vara lite halv psyksjuk om man ska bli psykolog. Det är ungefär som ha en lantbruksbakgrund om man ska jobba med kor.
Skicka en kommentar