Små människor och änder

Idag har jag vaktat två människor. Den minst lilla människan, som är roligast för det kommer lustiga meningar ur honom, sov hela tiden. Den allra minsta människan, som också kan vara ganska rolig, var mest bara rolig en stund, sen skrek hon och snorade på min tröja. Tur att jag har tvätt-tid i morgon. Sen kom de små människornas mamma och då var det skönt för då kunde jag och Filosofen gå och äta glass och titta på anden (fågelen, alltså) som har byggt bo i en kruka mitt i centrala Tråksala, och kommunen har satt fina band omkring för att man inte ska störa den när den häckar. Hade anden haft en mäklare hade den sagt "mitt i centrala Tråksala med utsikt över ån! Det bästa av två världar!" (Jag fick också höra av mamman att dottern till deras besök, som var där samtidigt som jag var där, blev mycket förvånad när hon dagen efter fick höra att jag var vuxen. Kommentaren blev "Va?! Är hon stor?" Denna dotter var 8 år. Känns skönt att man har barnasinnet kvar. Eller så var 8-åringen mentalt retarderad.)