Nu är ännu ett bekymmer löst. Bara ett kvar. Och idag bad Yogakillen mig att berätta om hur det var förr i tiden, vilket jag självklart gjorde för att upplysa ungdomen. Bl a berättade jag om när jag -94 på fyllan gick vilse i Tråksala. Då gick han fortfarande på mellanstadiet. Jag också berätta att anledningen till att jag gick vilse var för att det på stenåldern inte fanns mobiltelefoner och att jag därför inte kunde ringa till min kompis. Han fick även veta att jag på högstadiet hade skrivmaskinslektioner. Ja, det var bättre förr! Nu ska jag äta och sen ta tag i veckans sista bekymmer. Ännu en gång ska jag se om det går att skriva en text till ett seminarie utan att ha någon aning om vad boken som jag inte har handlar om. Tackar högre makter för sökmotorer på internätet!